Browsed by
Author: Tamy

Sommar i Sverige- en sammanfattning. Typ.

Sommar i Sverige- en sammanfattning. Typ.

Ok, så VM festen fick sig ett abrupt slut. Och det är allt vi behöver säga om det. Bajs.

Precis som planerat så blev det både grillning och bad. Och ännu mer bad. Strax efter förra inlägget så gjorde vi en liten badutflykt ut till Dalarö där man vandrar säkert en kilometer ut i vattnet innan man blöter rumpan. Vi myste i solen och spelade strandtennis när vi tröttnade på att ligga still.

Vem hade kunnat ana att vi skulle ha en sådan varm (het) och torr sommar! Det känns inte som att våra kroppar kommer att få den där värmechocken när vi åker ner. Puh!

Juli månad har tuffat på med jobb, semesterdagar, möten och allmänt mys. Dock har jag haft lite problem med hälsan vilket har varit störande.

En av mina stora osäkerheter vad gäller mitt utseende är mina ben. Redan i tonåren började jag att få åderbråck och ådernät, något som såklart blivit värre med ålder och ökande vikt. I slutet av Juni så fick jag något som heter ”Tromboflebit” i ena låret, vilket som en ytlig kärlbristning tror jag. Det är otroligt smärtsamt och håller i sig i flera dagar. Jag kan även upplysa om att det inte heller ser vackert ut.

Typiskt nog, efter att smärtan, svullnaden och rodnaden börjat lägga sig så får jag en NY bristning i ANDRA låret!! Va fan! Denna var dessutom ännu mer smärtsam och gick ner hela vägen ner till smabenet. Nu, en månad senare är jag fortfarande öm och åderbråcket är hårt och mörkare. Läkarvården i Sverige gör inget åt åderbråck så får väl betala för operationerna själv. Suck.

Anyway, det blir nåt för framtiden och något jag får leva med tills dess.

Nu är vi iallafall i Jämtland och har det underbart. Svärföräldrarna skämmer bort oss med god mat, vi planerar för kommande säsong och tränar upp fysiken lite mer. Varje dag tränar vi och om en vecka bär det av till Göteborg för min del.

Men nu; mys i bushen!

Fotboll, fotboll, fotboll

Fotboll, fotboll, fotboll

Ja, det är ju inte konstigt att det är väldigt mycket av den varan just nu. Och SOM Sverige spelar! Nja, ok, inte jättevackert och stundtals jääävligt frustrerande med alla missade lägen MEN ändå; KVARTSFINAL!

Planen var ju att ta oss ut till offentlig plats för att titta på dagens match men så blev det inte. Vi passade på att jobba och träna under förmiddagen och tiden gick så vi beslöt oss om att titta hemma. Får se hur vi gör till nästa, känns som att man inte bör missa att ta del av stämningen ute bland folk.

Under de närmaste dagarna så kommer vi att försöka få till lite utebad och grillning, vädret verkar tillåta det men nog krävs det lite högre temperaturer för att denna badkruka ska doppa mer än stortån i vattnet.

Jag har även ett häftigt möte med en potentiell samarbetspartner nu i veckan som skulle kunna leda till bra affärer. Av någon anledning så älskar jag möten som dessa, där jag förbereder en presentation och går igenom möjligheter. Andreas tycker att jag är i mitt esse vid sådana situationer och jag kan erkänna att jag tycker att det är roligt. En annan sak jag gillar är att prata inför grupp vilket kanske inte hör till vanligheterna- får jag bara förbereda mig så jag känner mig trygg så spelar det ingen roll om gruppen består av 5 eller 500. Ok, jag har faktiskt aldrig talat till så många som 500 personer men jag skyr inte för tanken så som tex Andreas som aldrig skulle sätta sig i den situationen. Där är vi verkligen motsatser, mötesrum och publik är inget

för honom så vi delar upp våra uppgifter.

Vi kompletterar varandra helt enkelt. Ying och yang. Salt och sött. Het och sval. Ni får själva klura ut vem som är vad..

Vagabond och turist i Sverige

Vagabond och turist i Sverige

Vi är mitt i sommaren och är precis där jag längtat att vara. Vädret är skönt (oftast) och vi gör lite sånt jag saknat. Men jag kan inte låta bli att känna lite panik över att det går för fort, kan man inte trycka på en pausknapp nånstans? Bara en stund? Jag tror att jag känner så eftersom vi arbetar med vintersäsongens planering, så oundvikligen så tänker vi mycket på ”när vi är på Gran Canaria” när jag just nu bara vill njuta av att vara i sommarsverige.

Men jag klagar inte, sommaren har varit härlig såhär långt och denna sommar så har jag mycket mer tid att njuta av allt, jämfört med förra sommaren.

Och nu är det dessutom VM. Jag tycker personligen att det är roligt även om jag inte är superintresserad. Det är däremot Andreas så självklart dominerar det tv-tittandet just nu. Extra kul är det ju att det går bra för Sverige så till nästa Tisdag blir det att ta sig iväg för att kolla bland folk för att njuta av stämningen. Blir ju liksom inte lika roligt bara vi två i soffan. Någonsom har tips på vart i Sthlm man kan bege sig? Utomhus?

Utöver spännande fotbollsmatcher så har vi en mysig helg att se fram emot när svärföräldrarna kommer ner för att umgås i några dagar. De har dock lagt planeringen i mina händer vilket sätter en del press på mig eftersom de redan gjort allt typiskt och och besökt alla givna turistplatser i stan. Så om någon kan tipsa om en mysig plats i eller utanför stan så tar jag tacksamt emot tipsen. Vart ska vi gå???

Nu är vi förövrigt i Sundbyberg, lite nordväst(?) om stan, där Andreas har lägenhet. Känns roligt att utgå från en annan del av stan ett tag. Tillgång till bra matställen, ett litet utegym och närmare stan- kan verkligen inte klaga. Men jag älskar Tyresö så jag blir inte alltför ledsen av flytta tillbaka om någon vecka, det stora minustecknet blir att inte bo med Andreas för en månad igen. Suck.

Idag är det fredag vilket betyder vad i Sverige?

Tacos!

Semesterpaus…eller inte

Semesterpaus…eller inte

Nu var det ett bra tag sen som bloggen uppdaterats och det var väl inte riktigt meningen. Av någon anledning så blir det svårare att få till ett inlägg om man inte gör det mer regelbundet, även fast saker händer som man vill berätta om. Jag (vi) ska försöka bättra oss.

Ok, så för att sammanfatta den senaste tiden lite grann så kan jag nämna att Andreas nu är i Sthlm. I slutet av Maj så mötte jag en utmattad (och jävligt grinig) älskling på centralstation, det är ju inte en enkel resa från Norråker. Vi har sedan bott hos min familj söder om stan i några veckor då de var på resande fot och vi fick tid att rå om oss själva. I Tyresö där min pappa bor har vi nära till allt men tillräckligt (enligt mig) långt från stöket i stan. Vi har även fixat cyklar så att vi kunnat ta oss bort till utegymmet som finns en bit bort, Andreas har nyttjat det flitigt, jag- not so much.

Vi har såklart passat på att göra lite sånt som jag saknat att göra som att gå på bio och käkat min typ av mat (duh). Shoppat. Ätit. Och så vidare.

När det gäller jobb så har vi fortsatt med planerna för höst/vinter och nu är det officiellt! BIG Travel erbjuder nu träningsresa till Gran Canaria där Welltours står för innehållet 👏🏽👏🏽 Det är stort men tror inte jag inser hur stort än. Första resan som säljs går av stapeln i September och vi hoppas på fler till våren 2019.

Självklart betyder inte det att vi lutar oss tillbaka och väntar på att allt ska klaffa, vi kontaktar mängder med aktörer som vi kan samarbeta med, som vill åka och träna med oss osv. Vi vill dra vårt strå till stacken helt enkelt. Vi får se vad det mynnar ut i. Vi har även fått ett nytt hotellkontrakt för massageverksamheten vilket också var en anledning för oss att fira. Och fira gjorde vi med bubbel! Jag har bestämt att vi alltid ska ha en flaska cava på kylning för vem vet när det plötsligt uppstår en anledning att fira. Som om jag behöver en anledning för att dricka cava…

Vardagens utmaningar och sommarens mål

Vardagens utmaningar och sommarens mål

Jag märker att, oavsett hur länge man varit borta, det är lätt att komma in vardagen här hemma. Det är nästan som om man aldrig åkt iväg. Vissa vanor återuppstår, tillsammans med att gamla ovanor pockar på.

Jag är en sån som MÅSTE ha tid för att göra ingenting. Som en överdrivet självanalytisk person som konstant går igenom olika livsscenarion och dialoger (som troligtvis aldrig kommer att uppstå och genomföras) i huvudet, så BEHÖVER jag de där stunderna och mentala pauserna.

Eftersom jag dessutom fortfarande lider av sviterna efter att varit på gränsen till att springa in i väggen (ja, springa inte gå) så har jag ännu större behov av dessa pauser. Så vad gör jag under de pauserna? Ja när jag säger ingenting så menar jag egentligen VAD SOM HELST som jag känner för, utan att behöva känna mig skyldig för att jag inte utför något jag BORDE. Fattar ni? För min del kan det vara en bok, en film/serie eller båda efter varandra i kombination med mobilspel. Huvudsaken är att koppla bort min hjärna ifrån allt.

Ibland så känner jag dock att dessa stunder kan bre ut sig. En dag blir en helg, eller ännu längre. Och här har jag ett av mina ”problem”. Min inneboende och extremt kraftiga lathet tar över och plötsligt blir ingenting gjort. Dessutom så tenderar depression att ta över och jag får än mindre lust att göra något. Jag får ångest över att jag inte får tillräckligt gjort men samtidigt får jag ångest över att behöva ta tag i det. Det blir en ond cirkel.

Därför är det tur att man har jobb, utan det skulle jag ha för mycket tid att lägga på en nedåtgående spiral. En spiral som jag tidigare varit i några gånger och som oftast resulterar i att jag bl.a går upp i vikt och ger mig än mer ångest. Och så vidare.

Så för att inte hamna där så försöker jag nu komma igång med min träning igen, tillsammans med mina terapeutiska promenader.

Tro mig, det är inte lätt. Även när jag vet att jag mår super efteråt så kämpar jag med tröskeln att göra som Nike reklamen ”Just Do It”. Senaste vintern har varit långt ifrån bra för oss på många plan och vår träning samt generella hälsa har tagit stryk. Men nu måste vi ta tag i det ORDENTLIGT.

Andreas är en massa mil ifrån mig och han peppar för fullt. Han fokuserar på SIN träning och att jobba med företaget.

Vi har ju ett viktigt mål, vilket är hälso/träningsresa i höst samt våra utbildningar och då gäller det att åter träna upp kondition och styrka.

Tur att man har sommaren på sig….

Nya tag, nya utmaningar och mat…en massa mat

Nya tag, nya utmaningar och mat…en massa mat

Sedan sist som jag skrev så har det inte hänt så fruktansvärt mycket nytt. Andreas och jag åkte iväg till Östersund som jag skrev att vi skulle göra. Det var SÅ skönt med lite ombyte, Norråker är paradiset om man vill vila men efter ett tag så börjar det krypa lite i en för lite liv och rörelse.

Det blev bara mys och inget jobb för vi bestämde oss för att skita i att släpa med oss datorerna. Mitt fokus var mat, mat och mat. Det blev sushi, fika och Pinchos. Och en halvdann pizza innan vi tog bussen tillbaka till Norråker.

Men allt har sin begränsning och myset varar inte för evigt. Några dagar efter vi var i Östersund gjorde jag återigen resan ner samt 7 timmar till då jag tog tåget till Stockholm. Med inbokade möten och jobb som väntade kunde jag inte längre gömma mig i ”skogen”. Dags att återvända till verkligheten och snabbt wi-fi.

Så nu är jag i vårens Sthlm, träffar familj och vänner som jag inte sett sedan förra sommaren. Och jag har redan börjat göra det jag längtat efter: äter mig genom det enorma utbudet som finns här.

Men ärligt talat, det må finnas en massa exotiska rätter med namn som är svåra att uttala, mat som troligtvis får mig att vilja hjula av glädje (jag kan inte hjula), men en av de saker jag längtat efter mest är en hederlig PIZZA, du vet, den där som görs i förorten och inte nödvändigtvis har italienska bagare. Och min favorit? Azteka! Så den har jag såklart checkat av. Nomnomnom

Redan en dag efter jag kom fram till huvudstaden så fick jag förresten möjlighet att besöka Grönan, Gröna Lund för den som behöver förtydligande, vilket också är en typisk sommarplats dit jag gått i alla år och då främst för någon konsert ELLER för mat. ”Mat?” Frågar man sig kanske? Ok, det är ingen speciellt kulinarisk plats att skryta om men det finns EN grej som lockar många vilket märks på den oändliga och eviga kön som aldrig rör sig framåt. Den där kön som får en att ifrågasätta sitt existensberättigande medan hungern byggs upp på grund av matdofterna, ångesten byggs upp av alla stökiga ungarna och männskorna som skrikande swishar förbi precis ovanför huvudet och otåligheten av att man förlorar tid då man hellre varit just en av de människorna som swishar förbi. Och just DEN grejen ska alla äta.

Langos. Med rödlök, räkor, gräddfil och fiskrom……jag låter dig tänka på den lite…

Ok nog om mat nu. Men mat är allt. Mat är livet.

Jag är hungrig nu.

När vila är enda möjligheten

När vila är enda möjligheten

Åter ett långt hopp mellan inlägg och det lär vara så ett litet tag. Just nu så gör vi inte så mycket; vi sover, äter, promenerar när vädret tillåter och vilar våra kroppar och sinnen. Här uppe så finns det inte så mycket att göra och vi har begränsade möjligheter till…ja det mesta. När vi orkar så planerar vi framåt och JAG HAR åkt iväg på möte- 9 timmars bussresande för 2 timmars möte, men det är det värt när man vill komma framåt.

Andreas är fortfarande dålig och eftersom han vägrar att ta sig till läkare så kommer han fortsatt att vara dålig. Förhoppningsvis så läker kroppen av sig självt.

Vår påsk var iaf. mysig och vi blir ompysslade av Andreas föräldrar. Jag var dessutom ute på en lång sparktur med dem medans Andreas fick lite lugn och ro hemma. Sparktur i naturen i strålande solsken, paus med varm O’boy och fyllda tunnbrödrullar (stutar) och glittrande landskap. Det kan inte bli mycket bättre.

I slutet av veckan så planerar Andreas och jag en tur till Östersund där vi tänker njuta av restaurangbesök, lite shopping och mer mys. Vi tar även med oss datorerna så vi får lite nytta gjort också. Snart är det dags att återgå till verkligheten men tills dess så tänker vi fortsätta att vila, mysa och njuta.

Nya tag, typ

Nya tag, typ

Ojojoj nu har det varit en lång paus sen det skrevs sist och det var ju inte riktigt meningen. Men samtidigt förklarligt av olika skäl. Jag började må rätt dåligt igen med allt som skulle göras och med saker som påverkade mig negativt rent psykiskt. Det gjorde att jag tappade ork och sug, så att blogga blev ett ”måste” för mycket för mig.

Söndagen blev som jag visste; ärenden, städning och packning. Men fick ändå tid till att ligga några timmar vid poolen, eller snarare, jag SÅG TILL att ha den tiden så vissa saker bortprioriterade jag helt enkelt. Och så blev det den obligatoriska sista dagen-cavan!

03.15 då var det till att slita sig upp inför hämtningen till flygplatsen. Jag hade förbokat en bil som skulle köra mig eftersom det var en sådan dum tid att åka på. Men det gick som det skulle och det var ändå rätt skönt att slippa en massa folk. Som jag ju ändå fick genomlida under hela resan. Suck. Människor. Blir man mer folkilsken än när man är ute på resande fot?… jo… kanske i Stockholms kollektivtrafik..under rusningstid..fy fan.

Jag landade på Arlanda vid 19.00 efter en andra flygning för dagen då jag mellanlandade i Madrid. Snacka om skönt att vara framme! Men den känslan byttes snabbt ut mot chock när jag steg ut från flygplatsen för att gå mot pappas bil (han var gullig som kom och hämtade mig), jag vet inte hur många minusgrader det var men jäkligt kallt var det och kroppen fick sig verkligen en chock. Tur att man hade värme i bilen.

Efter en skön dag hemma i södra Sthlm hos pappa och med middag hos storebror så var det dags att kliva upp tidigt igen för 05.43 så avgick tåget upp till Östersund. 7 timmar tog resan med tåget och sedan ytterligare nästan 4 timmar och ett byte med buss. Mina söta svärföräldrar hade åkt till Ösd för att möta upp mig så sista etappen var mysig med sällskap ❤️

Nu är jag här sedan några dagar och myser. Stackars Andreas har i mer än en vecka legat med kraftig influensa och vi misstänker lunginflammation. Vi får se hur det utvecklar sig…

När det blir för mycket

När det blir för mycket

Saker blir sällan som man planerat eller tänkt sig, så känns det för mig iallafall. I Torsdags så skulle jag njuta av min lediga dag samtidigt som jag skulle beta av några saker på min lista. Tyvärr så njöt jag inte alls då grejer plötsligt uppstod som jag inte räknat med. Plötsligt var all min fokus på endast negativitet. Jag var arg, frustrerad, besviken, sårad, irriterad och superstressad.

Jag har börjat förstå och lära mig att vi är och har varit för naiva. Även fast man försöker göra sitt bästa, att man lägger andras behov före och man lever på hoppet på att ”det blir nog bättre i långa loppet”. Så slutar det ändå med att de andra inte SER vad man försöker göra, inte FÖRSTÅR vad man offrar för dem och bara ser till SITT. Och i slutändan så är man sig själv närmast. Det är kanske så man ska tänka…. för det är tufft att slita röven av sig för ingenting och sedan ändå bli betraktad som boven. Så nej, precis som jag nämnt i tidigare inlägg. Nu får vi utgå mer från vad vi har och inte på hoppet på vad vi kan få för om inte belöningen kommer, var det då verkligen värt det?

Livet består av lärdomar och en sak jag ska lära mig är att sluta vara ”svensk” när det gäller en del saker. Fr.om nu så ska jag se om VÅRT hus och inte andras.

Torsdagens drama resulterade i att en massa av mina stressproblem kom tillbaka- De visar sig då och då för det är ju oundvikligt när man dessutom driver eget. I Spanien. Men Torsdagen blev den värsta dagen på länge vilket påverkade sömnen sen på natten.

Så igår blev en lååång dag. Behandlingar på förmiddagen snabbt iväg på möte en halvtimme bort med buss, ett möte som visade sig vara slöseri med min tid, sen tillbaka till fler behandlingar. Kom hem kl 19.00 och mer eller mindre stupade i soffan.

(Tur att bussarna har usb-laddning)

Idag är intensiv den med (såklart). Jag hade min sista massagedag på hotell, hade inga bokningar men lyckades få in några behandlingar. Det blev dock kortare tid där då jag fortfarande måste hinna med det sista för säsongsavslutet OCH då jag absolut skulle titta på Sverige-Chile matchen. Så här sitter jag, “odd man out” för jag kan inte låta bli att gå mot strömmen och heja på Chile. Men står ju lite med en fot i vardera läger så vem som vinner är lite skitsamma- bara det blir en rolig match!

Sen måste jag börja packa, städa och förbereda lägenheten som står tom i X antal månader. Imorgon vill jag ha så lite som möjligt att göra för att njuta vid poolen. Heh! Vem försöker jag lura… imorgonkväll kommer jag ändå att panikstäda, panikpacka och svära över allt jag inte gjort.

Aja, det är imorgon det….

På väg hem och gräsänkan sköter markservicen

På väg hem och gräsänkan sköter markservicen

Så idag åkte Andreas. Vi är ifrån varandra en vecka vilket känns ovant och fel men eftersom jag har mycket att hinna med de sista dagarna så hinner jag inte känna efter för mycket. Jag får väl passa på att njuta av att vara själv också, jag brukade ju faktisk njuta av min ensamhet. När den var självvald såklart.

Igår var det hektiskt för Andreas som fick lägga tid på att rodda ihop vissa detaljer för verksamheten. Nu när säsongen går mot sitt slut så ska saker hämtas från olika hotell, direktörer och reception ska meddelas osv. Men ett par timmar vid poolen fick han unna sig sådär på sista dagen. Vem vet när nästa gång blir som man kan ligga och sola…

Nu ligger jag i soffan och skriver efter en tuff dag med sju behandlingar. Försöker hålla mig vaken men lär somna så fort jag lagt huvudet på kudden. Men jag måste säga att jag älskar att stå ute och massera! Har jag sagt det förut? Det blir varmt men som tur är så har jag skugga och en sval bris från havet. Shit, snacka om skillnad mot när man stått inomhus melan fyra väggar och svettats. Alla behandlingar ska in, ju fler vi får nu de sista dagarna desto lugnare kan vi känna oss där hemma. Så det är bara att köra rätt in i kaklet (Ett av Andreas favorituttryck). Och bokningarna trillar stadigt in så det ser bra ut!

Håller också på att skriva lista på saker att göra som typ:

-Säga upp Wifi hemma

-Deklarera

-Mejla Thomas Cook/Ving om säsongen

Ja, och ett antal fler punkter. Tur att man är ledig imorgon så att jag hinner genomföra en del grejer då också. Men sen ska jag banne mig lägga mig vid poolen jag med!

4 dagar kvar.