Från utbränd till solbränd

Jag märker att, oavsett hur länge man varit borta, det är lätt att komma in vardagen här hemma. Det är nästan som om man aldrig åkt iväg. Vissa vanor återuppstår, tillsammans med att gamla ovanor pockar på.

Jag är en sån som MÅSTE ha tid för att göra ingenting. Som en överdrivet självanalytisk person som konstant går igenom olika livsscenarion och dialoger (som troligtvis aldrig kommer att uppstå och genomföras) i huvudet, så BEHÖVER jag de där stunderna och mentala pauserna.

Eftersom jag dessutom fortfarande lider av sviterna efter att varit på gränsen till att springa in i väggen (ja, springa inte gå) så har jag ännu större behov av dessa pauser. Så vad gör jag under de pauserna? Ja när jag säger ingenting så menar jag egentligen VAD SOM HELST som jag känner för, utan att behöva känna mig skyldig för att jag inte utför något jag BORDE. Fattar ni? För min del kan det vara en bok, en film/serie eller båda efter varandra i kombination med mobilspel. Huvudsaken är att koppla bort min hjärna ifrån allt.

Ibland så känner jag dock att dessa stunder kan bre ut sig. En dag blir en helg, eller ännu längre. Och här har jag ett av mina ”problem”. Min inneboende och extremt kraftiga lathet tar över och plötsligt blir ingenting gjort. Dessutom så tenderar depression att ta över och jag får än mindre lust att göra något. Jag får ångest över att jag inte får tillräckligt gjort men samtidigt får jag ångest över att behöva ta tag i det. Det blir en ond cirkel.

Därför är det tur att man har jobb, utan det skulle jag ha för mycket tid att lägga på en nedåtgående spiral. En spiral som jag tidigare varit i några gånger och som oftast resulterar i att jag bl.a går upp i vikt och ger mig än mer ångest. Och så vidare.

Så för att inte hamna där så försöker jag nu komma igång med min träning igen, tillsammans med mina terapeutiska promenader.

Tro mig, det är inte lätt. Även när jag vet att jag mår super efteråt så kämpar jag med tröskeln att göra som Nike reklamen ”Just Do It”. Senaste vintern har varit långt ifrån bra för oss på många plan och vår träning samt generella hälsa har tagit stryk. Men nu måste vi ta tag i det ORDENTLIGT.

Andreas är en massa mil ifrån mig och han peppar för fullt. Han fokuserar på SIN träning och att jobba med företaget.

Vi har ju ett viktigt mål, vilket är hälso/träningsresa i höst samt våra utbildningar och då gäller det att åter träna upp kondition och styrka.

Tur att man har sommaren på sig….

Sedan sist som jag skrev så har det inte hänt så fruktansvärt mycket nytt. Andreas och jag åkte iväg till Östersund som jag skrev att vi skulle göra. Det var SÅ skönt med lite ombyte, Norråker är paradiset om man vill vila men efter ett tag så börjar det krypa lite i en för lite liv och rörelse.

Det blev bara mys och inget jobb för vi bestämde oss för att skita i att släpa med oss datorerna. Mitt fokus var mat, mat och mat. Det blev sushi, fika och Pinchos. Och en halvdann pizza innan vi tog bussen tillbaka till Norråker.

Men allt har sin begränsning och myset varar inte för evigt. Några dagar efter vi var i Östersund gjorde jag återigen resan ner samt 7 timmar till då jag tog tåget till Stockholm. Med inbokade möten och jobb som väntade kunde jag inte längre gömma mig i ”skogen”. Dags att återvända till verkligheten och snabbt wi-fi.

Så nu är jag i vårens Sthlm, träffar familj och vänner som jag inte sett sedan förra sommaren. Och jag har redan börjat göra det jag längtat efter: äter mig genom det enorma utbudet som finns här.

Men ärligt talat, det må finnas en massa exotiska rätter med namn som är svåra att uttala, mat som troligtvis får mig att vilja hjula av glädje (jag kan inte hjula), men en av de saker jag längtat efter mest är en hederlig PIZZA, du vet, den där som görs i förorten och inte nödvändigtvis har italienska bagare. Och min favorit? Azteka! Så den har jag såklart checkat av. Nomnomnom

Redan en dag efter jag kom fram till huvudstaden så fick jag förresten möjlighet att besöka Grönan, Gröna Lund för den som behöver förtydligande, vilket också är en typisk sommarplats dit jag gått i alla år och då främst för någon konsert ELLER för mat. ”Mat?” Frågar man sig kanske? Ok, det är ingen speciellt kulinarisk plats att skryta om men det finns EN grej som lockar många vilket märks på den oändliga och eviga kön som aldrig rör sig framåt. Den där kön som får en att ifrågasätta sitt existensberättigande medan hungern byggs upp på grund av matdofterna, ångesten byggs upp av alla stökiga ungarna och männskorna som skrikande swishar förbi precis ovanför huvudet och otåligheten av att man förlorar tid då man hellre varit just en av de människorna som swishar förbi. Och just DEN grejen ska alla äta.

Langos. Med rödlök, räkor, gräddfil och fiskrom……jag låter dig tänka på den lite…

Ok nog om mat nu. Men mat är allt. Mat är livet.

Jag är hungrig nu.

Åter ett långt hopp mellan inlägg och det lär vara så ett litet tag. Just nu så gör vi inte så mycket; vi sover, äter, promenerar när vädret tillåter och vilar våra kroppar och sinnen. Här uppe så finns det inte så mycket att göra och vi har begränsade möjligheter till…ja det mesta. När vi orkar så planerar vi framåt och JAG HAR åkt iväg på möte- 9 timmars bussresande för 2 timmars möte, men det är det värt när man vill komma framåt.

Andreas är fortfarande dålig och eftersom han vägrar att ta sig till läkare så kommer han fortsatt att vara dålig. Förhoppningsvis så läker kroppen av sig självt.

Vår påsk var iaf. mysig och vi blir ompysslade av Andreas föräldrar. Jag var dessutom ute på en lång sparktur med dem medans Andreas fick lite lugn och ro hemma. Sparktur i naturen i strålande solsken, paus med varm O’boy och fyllda tunnbrödrullar (stutar) och glittrande landskap. Det kan inte bli mycket bättre.

I slutet av veckan så planerar Andreas och jag en tur till Östersund där vi tänker njuta av restaurangbesök, lite shopping och mer mys. Vi tar även med oss datorerna så vi får lite nytta gjort också. Snart är det dags att återgå till verkligheten men tills dess så tänker vi fortsätta att vila, mysa och njuta.

Ojojoj nu har det varit en lång paus sen det skrevs sist och det var ju inte riktigt meningen. Men samtidigt förklarligt av olika skäl. Jag började må rätt dåligt igen med allt som skulle göras och med saker som påverkade mig negativt rent psykiskt. Det gjorde att jag tappade ork och sug, så att blogga blev ett ”måste” för mycket för mig.

Söndagen blev som jag visste; ärenden, städning och packning. Men fick ändå tid till att ligga några timmar vid poolen, eller snarare, jag SÅG TILL att ha den tiden så vissa saker bortprioriterade jag helt enkelt. Och så blev det den obligatoriska sista dagen-cavan!

03.15 då var det till att slita sig upp inför hämtningen till flygplatsen. Jag hade förbokat en bil som skulle köra mig eftersom det var en sådan dum tid att åka på. Men det gick som det skulle och det var ändå rätt skönt att slippa en massa folk. Som jag ju ändå fick genomlida under hela resan. Suck. Människor. Blir man mer folkilsken än när man är ute på resande fot?… jo… kanske i Stockholms kollektivtrafik..under rusningstid..fy fan.

Jag landade på Arlanda vid 19.00 efter en andra flygning för dagen då jag mellanlandade i Madrid. Snacka om skönt att vara framme! Men den känslan byttes snabbt ut mot chock när jag steg ut från flygplatsen för att gå mot pappas bil (han var gullig som kom och hämtade mig), jag vet inte hur många minusgrader det var men jäkligt kallt var det och kroppen fick sig verkligen en chock. Tur att man hade värme i bilen.

Efter en skön dag hemma i södra Sthlm hos pappa och med middag hos storebror så var det dags att kliva upp tidigt igen för 05.43 så avgick tåget upp till Östersund. 7 timmar tog resan med tåget och sedan ytterligare nästan 4 timmar och ett byte med buss. Mina söta svärföräldrar hade åkt till Ösd för att möta upp mig så sista etappen var mysig med sällskap ❤️

Nu är jag här sedan några dagar och myser. Stackars Andreas har i mer än en vecka legat med kraftig influensa och vi misstänker lunginflammation. Vi får se hur det utvecklar sig…

Saker blir sällan som man planerat eller tänkt sig, så känns det för mig iallafall. I Torsdags så skulle jag njuta av min lediga dag samtidigt som jag skulle beta av några saker på min lista. Tyvärr så njöt jag inte alls då grejer plötsligt uppstod som jag inte räknat med. Plötsligt var all min fokus på endast negativitet. Jag var arg, frustrerad, besviken, sårad, irriterad och superstressad.

Jag har börjat förstå och lära mig att vi är och har varit för naiva. Även fast man försöker göra sitt bästa, att man lägger andras behov före och man lever på hoppet på att ”det blir nog bättre i långa loppet”. Så slutar det ändå med att de andra inte SER vad man försöker göra, inte FÖRSTÅR vad man offrar för dem och bara ser till SITT. Och i slutändan så är man sig själv närmast. Det är kanske så man ska tänka…. för det är tufft att slita röven av sig för ingenting och sedan ändå bli betraktad som boven. Så nej, precis som jag nämnt i tidigare inlägg. Nu får vi utgå mer från vad vi har och inte på hoppet på vad vi kan få för om inte belöningen kommer, var det då verkligen värt det?

Livet består av lärdomar och en sak jag ska lära mig är att sluta vara ”svensk” när det gäller en del saker. Fr.om nu så ska jag se om VÅRT hus och inte andras.

Torsdagens drama resulterade i att en massa av mina stressproblem kom tillbaka- De visar sig då och då för det är ju oundvikligt när man dessutom driver eget. I Spanien. Men Torsdagen blev den värsta dagen på länge vilket påverkade sömnen sen på natten.

Så igår blev en lååång dag. Behandlingar på förmiddagen snabbt iväg på möte en halvtimme bort med buss, ett möte som visade sig vara slöseri med min tid, sen tillbaka till fler behandlingar. Kom hem kl 19.00 och mer eller mindre stupade i soffan.

(Tur att bussarna har usb-laddning)

Idag är intensiv den med (såklart). Jag hade min sista massagedag på hotell, hade inga bokningar men lyckades få in några behandlingar. Det blev dock kortare tid där då jag fortfarande måste hinna med det sista för säsongsavslutet OCH då jag absolut skulle titta på Sverige-Chile matchen. Så här sitter jag, “odd man out” för jag kan inte låta bli att gå mot strömmen och heja på Chile. Men står ju lite med en fot i vardera läger så vem som vinner är lite skitsamma- bara det blir en rolig match!

Sen måste jag börja packa, städa och förbereda lägenheten som står tom i X antal månader. Imorgon vill jag ha så lite som möjligt att göra för att njuta vid poolen. Heh! Vem försöker jag lura… imorgonkväll kommer jag ändå att panikstäda, panikpacka och svära över allt jag inte gjort.

Aja, det är imorgon det….

Så idag åkte Andreas. Vi är ifrån varandra en vecka vilket känns ovant och fel men eftersom jag har mycket att hinna med de sista dagarna så hinner jag inte känna efter för mycket. Jag får väl passa på att njuta av att vara själv också, jag brukade ju faktisk njuta av min ensamhet. När den var självvald såklart.

Igår var det hektiskt för Andreas som fick lägga tid på att rodda ihop vissa detaljer för verksamheten. Nu när säsongen går mot sitt slut så ska saker hämtas från olika hotell, direktörer och reception ska meddelas osv. Men ett par timmar vid poolen fick han unna sig sådär på sista dagen. Vem vet när nästa gång blir som man kan ligga och sola…

Nu ligger jag i soffan och skriver efter en tuff dag med sju behandlingar. Försöker hålla mig vaken men lär somna så fort jag lagt huvudet på kudden. Men jag måste säga att jag älskar att stå ute och massera! Har jag sagt det förut? Det blir varmt men som tur är så har jag skugga och en sval bris från havet. Shit, snacka om skillnad mot när man stått inomhus melan fyra väggar och svettats. Alla behandlingar ska in, ju fler vi får nu de sista dagarna desto lugnare kan vi känna oss där hemma. Så det är bara att köra rätt in i kaklet (Ett av Andreas favorituttryck). Och bokningarna trillar stadigt in så det ser bra ut!

Håller också på att skriva lista på saker att göra som typ:

-Säga upp Wifi hemma

-Deklarera

-Mejla Thomas Cook/Ving om säsongen

Ja, och ett antal fler punkter. Tur att man är ledig imorgon så att jag hinner genomföra en del grejer då också. Men sen ska jag banne mig lägga mig vid poolen jag med!

4 dagar kvar.

Jag bara räknar ner dagarna tills jag åker hem. Finns det något värre än den här perioden precis innan? Det är extra mycket som ska göras, bli klart, förberedas, planeras osv. Jag ska stundvis FÖRSÖKA hinna njuta av poolen för vem vet när jag kan sola nästa gång?!

Sen är det dessa 🤬🤬🤬direktörer som vägrar ge besked. De fattar inte att vi måste veta NU och inte när säsongen börjar igen.. En lite spännande ljusglimt är ändå ett besked eller snarare undrar från en person jag tidigare haft möte med- som är ansvarig för en hotellkedja- om vi var intresserade av driva Wellness på ett hotell på Fuerteventura….vi får se, sådana här liknande grejer har dykt upp förr utan att det lett till nåt men jag kan redan se mig själv på en av stränderna där 😂

Än vet jag inte vad jag ska sysselsätta mig med men förhoppningsvis kommer det in lite förfrågningar snart så jag kan frilansa några timmar i veckan. Jobbet med vårt här på ön fortsätter ju förstås på administrativ nivå men sen vore det bra med något mer ”fast”.

Igår blev det rester från fisksoppan jag gjorde i lördags och åter igen så blev jag väldigt nöjd med det lilla jag använde: Fiskbuljong på tetra (ja ja jag vet), saffran, svamp och vit fisk samt några skvättar stark sås. Det blev bra! Och jag PALLAR inte göra det mer avancerat.

Ibland räcker det helt enkelt att hålla det..enkelt.. som mina tacospiroger jag gjorde häromdagen. Köpt filodeg som fyllts med ost och tacosfärs- that’s it! Jag brukar krydda färsen med extra spiskummin och chipotle-krydda för mer styrka och rökighet.

Nu är bara frågan, vad blir det för mat idag..?

Andreas åker hem på Onsdag och den lyckosten flyger direkt till Östersund. En annan måste vänta några dagar, flyga till sthlm för mer än dubbla pengen PLUS sen ta tåget upp till Östersund. Vissa har tur ibland, men det har han förtjänat. Jag får glädja mig åt att få se familjen en dag innan färden vidare norrut.

Men först så måste jag rodda in fler klienter.

Det blev inget inlägg från mig igår som tänkt för livet kom emellan helt enkelt 🤷🏻‍♀️ Det blev flera massager men väl hemma så var det att dra igång motorn igen med dubbla batterier. Hemsida som ska uppdateras, sökordsoptimeras och utvecklas. Jobb som ska sökas, strategier som ska läggas upp osv. Vi har kort om tid nu när Andreas åker hem om några dagar och jag strax efter, det börjar krypa in lite panik- ”hur ska vi hinna med allt?!”

Sedan har vi insett en del saker kring vår ekonomi som gör att det känns som att vi kämpar i motvind. Ett steg fram och två tillbaka. Jag inser att vi framöver måste vara än mer realistiska och inte bara gambla med vår situation. Helt enkelt att utgå från vad vi har och inte vad vi vill ha/uppnå samt på hoppet att det löser sig. Jag inser att det alltid kommer att finnas ett element av chanstagning i form av investerad tid och i pengar men vi behöver vara mer restriktiva, hur tufft det än känns.

Så nu lägger även jag in en extra växel för dryga ut mina kommande intäkter. I sommar är det jobb som gäller men hoppas att jag får tid att njuta lite av min hemstad också. Och av Jämtland. Härliga Norråker och härliga svärföräldrar. Längtar.

Men innan dess är det bara att köra. Jag har ca 7 arbetsdagar kvar där jag hoppas få in en del behandlingar. Har jag tur får jag massor att göra så att jag kan ta ledigt sista dagen men troligtvis så får jag köra in i kaklet, som Andreas brukar uttrycka det.

Ikväll blir det fisksoppa, vi måste ju börja tömma ut frysen på mat och då gäller det att ta av det man har, även om man undvikit det…

Oyvey! Vi gnäller en del men det blir ju lätt så eftersom vi behöver ventilera. Vi trivs det gör vi verkligen och vi är passionerade över det vi vill göra här och det vi strävar efter. Men när vi konstant stöter på hinder, när säsongen inte ger tillräckligt, när saker uppstår som tar energi eller när för LITE händer för att vi ska kunna gå framåt. DÅ, då är det jäkligt tufft.

Den senaste tiden har kantats av väldigt många motgångar och bakslag och ändå har vi köttat på eftersom vi verkligen tror på det vi gör. Vi går bara och väntar på att saker ska ta fart, att ”rätt” saker ska uppstå och att andra saker ska falla på plats. Men under tiden så måste vi hitta alternativ och en hel del energi tas till även det. Vi är trötta och slitna nu så det blir skönt att ta sig hem en sväng, även om arbetet långt ifrån är över, tvärtom, eftersom vi inte är på plats så måste vi jobba än hårdare. Men det SKA gå. Nu har vissa saker börjat ljusna när det gäller en del saker, vilket ger oss lite mer luft under vingarna.

Anyway, gårdagen var bajs och min huvudvärk som jag haft i två dagar vägrade ge med sig så dagen började väldigt lugnt. Admin för hela slanten samt ett par ärenden på ”stan”. Eftersom Andreas så snällt tog tag i disken så kunde jag lugnt sköta matlagningen som blev en god gryta gjord på kyckling med jordnöts-och sweetchilisås. Sjukt enkel men väldigt god! Går ju att förbättra men med det lilla vi hade i då blev det ändå förvånande bra.

Idag var också bajs. Iallafall för mig då jag inte fick några klienter. Halva dagen var rätt mulen så folk gjorde helt enkelt annat. Så inga cash in för min del alltså. Andreas reser dessutom troligtvis hem om en vecka och jag blir kvar någon vecka till, så det är ju bajs det med. Men biljetten han hittade var så otroligt billig att han var tvungen att ta den, som förövrigt var den sista biljetten OCH hela vägen till Östersund. Jag antar att jag får överleva utan honom några dagar då.

Imorgon är vi lediga-ish men har en del folk som kommer hit. Nån rörmokare för vår toa som stinker kloak och sedan ett par norska vänner som kommer på fika. Förhoppningsvis hinner jag klämma in lite poolhäng så att dagen inte blir…….bajs

Ny vecka men dagarna går lite i ett just nu. Tidigare så brukade mina dagar variera något mer och jag var på fler hotell och masserade men nu är mina dagar fokuserade på två- de som just nu ger oss mest. Och det funkar ju helt ok men till nästa vinter vore det bra med fler/bättre hotell. Fin utsikt har man iaf. Så ska inte klaga för mycket (idag).

Vår samarbetspartner, en av de större resebyråerna hemma som ska sälja våra hälso-och träningsresor, håller äntligen på att komma till skott och de ska nu lansera något grymt! Så från i höst kan vi börja ta emot grupper från dem! Det kommer att bli grymt och vi är super taggade! Det ger oss även lite tid att vässa formen tills dess, vi har blivit lite för ”degiga” den här vintern vilket vi måste ta tag i och att ha grupper som kommer ner ger oss en bra motivation. Vi har olika typer av aktiviteter som vi ansvarar över så vi tränar också på olika sätt men vi är SÅ glada över att kanske få lite rull på den här delen av verksamheten som vi tror så mycket på 🙂

Dagen har alltså sett ut som vanligt med tillägg av en överhängande huvudvärk som vägrar släppa. Men vad gör det när man har saker att göra? Middag har jag fått till också och det blev en enkel faketorsk i citron/dragon-sås med kokt potatis och ört/vitlöksstekt svamp. Jag är inte jätte stor på fisk och har därför inte en massa fiskrätter på lager, men då är det tur att man har Google att ta inspiration på!

Ligger just i skrivandets stund i säng med en kopp te och hoppas att huvudvärken ska släppa. Men måndagen fortsätter i några dagar till.

P.S Apropå gårdagens inlägg om tapas- vi blev definitivt hungriga sen så det fick bli kvällsfika 🙂