Ojojoj nu har det varit en lång paus sen det skrevs sist och det var ju inte riktigt meningen. Men samtidigt förklarligt av olika skäl. Jag började må rätt dåligt igen med allt som skulle göras och med saker som påverkade mig negativt rent psykiskt. Det gjorde att jag tappade ork och sug, så att blogga blev ett ”måste” för mycket för mig.

Söndagen blev som jag visste; ärenden, städning och packning. Men fick ändå tid till att ligga några timmar vid poolen, eller snarare, jag SÅG TILL att ha den tiden så vissa saker bortprioriterade jag helt enkelt. Och så blev det den obligatoriska sista dagen-cavan!

03.15 då var det till att slita sig upp inför hämtningen till flygplatsen. Jag hade förbokat en bil som skulle köra mig eftersom det var en sådan dum tid att åka på. Men det gick som det skulle och det var ändå rätt skönt att slippa en massa folk. Som jag ju ändå fick genomlida under hela resan. Suck. Människor. Blir man mer folkilsken än när man är ute på resande fot?… jo… kanske i Stockholms kollektivtrafik..under rusningstid..fy fan.

Jag landade på Arlanda vid 19.00 efter en andra flygning för dagen då jag mellanlandade i Madrid. Snacka om skönt att vara framme! Men den känslan byttes snabbt ut mot chock när jag steg ut från flygplatsen för att gå mot pappas bil (han var gullig som kom och hämtade mig), jag vet inte hur många minusgrader det var men jäkligt kallt var det och kroppen fick sig verkligen en chock. Tur att man hade värme i bilen.

Efter en skön dag hemma i södra Sthlm hos pappa och med middag hos storebror så var det dags att kliva upp tidigt igen för 05.43 så avgick tåget upp till Östersund. 7 timmar tog resan med tåget och sedan ytterligare nästan 4 timmar och ett byte med buss. Mina söta svärföräldrar hade åkt till Ösd för att möta upp mig så sista etappen var mysig med sällskap ❤️

Nu är jag här sedan några dagar och myser. Stackars Andreas har i mer än en vecka legat med kraftig influensa och vi misstänker lunginflammation. Vi får se hur det utvecklar sig…