Sedan sist som jag skrev så har det inte hänt så fruktansvärt mycket nytt. Andreas och jag åkte iväg till Östersund som jag skrev att vi skulle göra. Det var SÅ skönt med lite ombyte, Norråker är paradiset om man vill vila men efter ett tag så börjar det krypa lite i en för lite liv och rörelse.

Det blev bara mys och inget jobb för vi bestämde oss för att skita i att släpa med oss datorerna. Mitt fokus var mat, mat och mat. Det blev sushi, fika och Pinchos. Och en halvdann pizza innan vi tog bussen tillbaka till Norråker.

Men allt har sin begränsning och myset varar inte för evigt. Några dagar efter vi var i Östersund gjorde jag återigen resan ner samt 7 timmar till då jag tog tåget till Stockholm. Med inbokade möten och jobb som väntade kunde jag inte längre gömma mig i ”skogen”. Dags att återvända till verkligheten och snabbt wi-fi.

Så nu är jag i vårens Sthlm, träffar familj och vänner som jag inte sett sedan förra sommaren. Och jag har redan börjat göra det jag längtat efter: äter mig genom det enorma utbudet som finns här.

Men ärligt talat, det må finnas en massa exotiska rätter med namn som är svåra att uttala, mat som troligtvis får mig att vilja hjula av glädje (jag kan inte hjula), men en av de saker jag längtat efter mest är en hederlig PIZZA, du vet, den där som görs i förorten och inte nödvändigtvis har italienska bagare. Och min favorit? Azteka! Så den har jag såklart checkat av. Nomnomnom

Redan en dag efter jag kom fram till huvudstaden så fick jag förresten möjlighet att besöka Grönan, Gröna Lund för den som behöver förtydligande, vilket också är en typisk sommarplats dit jag gått i alla år och då främst för någon konsert ELLER för mat. ”Mat?” Frågar man sig kanske? Ok, det är ingen speciellt kulinarisk plats att skryta om men det finns EN grej som lockar många vilket märks på den oändliga och eviga kön som aldrig rör sig framåt. Den där kön som får en att ifrågasätta sitt existensberättigande medan hungern byggs upp på grund av matdofterna, ångesten byggs upp av alla stökiga ungarna och männskorna som skrikande swishar förbi precis ovanför huvudet och otåligheten av att man förlorar tid då man hellre varit just en av de människorna som swishar förbi. Och just DEN grejen ska alla äta.

Langos. Med rödlök, räkor, gräddfil och fiskrom……jag låter dig tänka på den lite…

Ok nog om mat nu. Men mat är allt. Mat är livet.

Jag är hungrig nu.