Tänk, kan inte fatta att man kan ner hit i augusti förra året, snart 10 månader sedan. Det känns nästan (men bara nästan) som om det var för några veckor sedan.
Som vi varit inne på så många gånger tidigare så känns alla dagar som söndag, onsdag, julafton eller påsk här nere då vi gör mer eller mindre samma sak varje dag.

Såklart så beror det ju på att vi jobbar mycket men också mycket pga klimatet vi lever i. I Sverige blir det ju en annan feeling när julen kommer och det faktiskt är snö ute, eller varför inte bara när en arbetsfredag är avklarad och att man sedan är ledig två långa dagar i rad.

Det ska iaf bli jäkligt skönt att få åka “hem” , både jag och Tamy vill såklart åka och längtar till Sverige och där hon längtar betydligt mera. Själv vill jag bara upp till norrland och mor å far i några veckor. Skulle helst bara vilja sätta mig i en timmerstuga där uppe och bara njuta av lugnet, tystnaden, öppen brasa, ljusa nätter och morgondopp/kvällsdopp i sjön.

 

Svensk och Norsk media

Kommer för övrigt på mig själv att hänga med än mera om vad som händer i Sverige när man inte bor där. Läser artiklar på Aftonbladet, Expressen och övriga dagstidningar i Sverige. Kollar in varenda jäkla debattprogram som finns på TV. För övrigt så läser jag minst lika mycket om vad som händer och sker även i Norge. Detta då våra klienter här på Gran Canaria till 90% är norrmän. Det blir lite enklare med kommunikationen på så vis och norrmännen själva har rätt bra koll på vad som också händer och sker i Sverige.

Även om de fortsatt ofta tror att det står lika mycket om längdskidåkning i svensk media som det gör i norsk. I norsk media följer jag för övrigt alltid vg:n (verdens gang) online och även sosialnytt samt även några norska lokaltidningar från norra Norge då vi har överlägset flest norska klienter från dessa delar.

 

Fortsatt handlingsförlamade

Förundras man annars inte jävligt mycket hur mycket vi fortsatt står och tjaffsar om saker och ting som vi också gjorde för 15-20 år sedan i Sverige? Så många saker där “hemma” som frustrerar mig och som jag själv har levt och arbetat med under så många år och som fortsatt bara blir sämre och sämre. Men fortsatt så står vi med kuken.. förlåt med hatten i handen och gör det vi svenskar är absolut världsbäst på, ingenting!

Vill man inte se verkligheten som den är för att man inte vill att något ska vara sant (NEJ problemen och frågorna blir inte mindre sanna för det) eller är det bara helt enkelt så att man inte verkligen inte vet bättre? En personlig åsikt är att man ofta tycker och tänker om saker som man själv inte har någon som helst erfarenhet av och sedan när den/de som VERKLIGEN har erfarenheten och kunskapen om “sitt” expertområde säger som det är så står hela kören upp och skriker att det inte är sant enbart för att man inte vill att det ska vara sant. En sak blir tyvärr så många gånger tydlig eller sann när man själv eller någon när och kär själv drabbas av skit.

Vi känns så många gånger så otroligt rädda och konflikträdda där hemma och är så otroligt rädda att trampa någon på tårna eller rädda för att någon ska tycka illa om en. En sak är sann och det är att det fanimej är dags för politiker där hemma att hoppa upp ur den jävla sandlådan och faktiskt börja snacka med varandra som VUXNA och oavsett partitillhörighet. Se till sakfrågor som FAKTISKT existerar trot eller ej, se istället hur man GEMENSAMT ska komma fram till bästa lösning och sedan GÖR det.

Hur som helst så kommer snart ett stundande EU-val, du röstar väl? Annars så vill jag fan INTE höra dig gnälla heller för den delen 🙂 ;).