Jag tittar mig i spegeln och inser att jag har fler grå hårstrån än vad jag trodde.

När man jobbar som vi gör här nere så måste man ha en god portion tålamod och ett någorlunda jämnt temperament (det är tur att Andreas har mig). Byråkrati är ju något som är problematiskt i alla länder men vi har det ändå bra i Sverige, här känns det lite som vilda västern ibland. Det FINNS regler och en struktur, problemet är bara att många inte har koll på den som arbetar med det. Ena handen vet inte vad den andra gör osv. Och sen ska man inte tala om förmågan till kommunikation och information. Spanjorer och kanarier än mer SUGER på det. Så ja, andas, tålamod, det löser sig.

En annan sak som skiljer sig är professionalism, vilket jag inte orkar gå in på ens.

Vi stöter dagligen på väggar och vi slår oss blodiga för att krossa dem, vi nöter och vi nöter. Mest är det hotelledning och direktörer som helt enkelt inte fattar eller endast prioriterar annat. Eller så är det potentiella samarbetspatners som heller inte vill förstå. Men vi nöter och nöter och nu börjar det äntligen röra lite på sig. Vi behöver lite framgångar också om man ska orka alla motgångar, även om framgångarna känns små.

Så idag masserar vi, ringer företag och direktörer, svarar på mejl och skriver offerter. Som vi gör vaje dag. Välkommen till “the life of” två entreprenörer. Skulle vi vilja göra något annat? Aldrig i livet.

Nu ska jag räkna mina grå hårstrån.