Tiden går

Tiden går

Jag tänker tillbaka på när jag kom 2015, jag hade gett det 6 månader att känna av om det här var något för mig. Jag hade en returbiljett 6 månader senare men lovade mig själv att ge det en ärlig chans, att se om Andreas ambitioner och visioner var något som jag ville ta del av. Det fanns en logik och självklarhet när han berättade hemma i Sverige men skulle den känslan fortsätta när jag väl var nere? Skulle jag fortsatt tro på det?

Nu har det gått en tid och vi har stött på en hel del hinder, motsättningar och misslyckanden men framgångarna tar oss ändå framåt. Men framförallt så är det nog vår envishet och tro på idén och visionen som är vår bränsle. Och för mig, inte minst, tron på Andreas. Maken till kämparanda, vilja och diciplin har jag nog aldrig stött på. Själv så får jag bara försöka hänga med. Vilken tur, annars hade inget blivit gjort misstänker jag.

Och faktiskt, jag trivs rätt bra här även om jag får lite hemlängtan med jämna mellanrum. Exempelvis så kan solen mot huden med kontrast mot lite svalare luft påminna mig om den svenska sommaren och det hugger till lite i magen. Nu ska man bara får det här i hamn så att man kan ta lite ”semester” hemma. Snart men inte än.

Gilla, dela och följ!

Leave a Reply

Your email address will not be published.